GuysOnTour

När vi alla låg i en grotta efter en hel dags krigande mot den största isbjörnen som någonsin setts med människans ögon så väntade en ny dag. Minutrarna innan vi somnade så började de snöa, det var inga vanliga snöflingor på 1*1 mm de här var flingor stora som flingpaket, med andra ord 15*20 cm stora flingor dom är inte att leka med. Till slut somnade vi....
När vi vaknade och öppnade våra ögon så var det precis kolsvart. Vi hade blivit insnöade i våran grotta, ingen hade nån aning om hur vi skulle komma ut. Vi satte oss på våra hemgjorda stolar kring de runda finnkrigarbordet, och diskuterade om hur vi skulle ta oss ut. Ingen hade nåt att komma med, till slut gick jag (marcus) därifrån mot öppningen som var täckt av snö. Jag tog fram min mcgyver kniv som jag köpt i pakistan av en mattbindare med solglasögonen i nacken, och började fundera vilken av alla 57 st verktyg jag skulle börja försöka ta mig igenom den täckande -56 gradiga snön. (gradantalet är utmätt med ett vass strå som jag fick i belöning av en stor man ett litet finskt huvud.
När jag stog där i grottan med den glänsande röda mcgyver kniveni min -43 gradiga näve så beslöt jag mig för att ta fram häcksaxen ur den, jag började klippa i snön men inget märkvärdigt hände med snöväggen. Jag fällde ihop saxen och tog fram i sågen som är ca 4 cm lång som jag sågade ner ett träd med i ryssland.
Jag backade ca 10m med sågen i min hand och sprang mot mot snöväggen och tog mig igenom 59m snövägg med blandning av is. JAG TOG MIG IGENOM!. Matte och heikki dansade fågeldansen av lycka efter mig genom den tunneln som blev. När vi alla stog utanför va vi alla lyckliga och glada, vi tog varandra i hand och dansade vidare med våra bambusvärd i högsta hugg.
Efter ca 3 mils dansande så mötte vi nåt vi aldrig hade beskådat innan. De va en bjärv på ca 30 m hög och en uppskattad vikt på ca 600 kg. Alla stannade och tittade på bjärven sedan på varandra.
Vi tog av våra ryggsäckar och plockade fram våra vapen. Heikki vapen: Dubbla par handskar med glidmedel och nitar av trä som han har gnagt till i precis exakt rätt storlek.
Mattes vapen: 7 par vass-strån och 2 par gammla adidas strumpor med en lång livserfarenhet utan tvättmedel.
Marcus vapen: Barnvagen.
Vi alla stog beredda med våra vapen. Vi sprang mot bjärven och jag tittade in i hans ögon och såg hans rädsla i ögonen. Heikki bet hnom i tån matte sprang upp på hans huvud och sa åt honom att han hade ett dåligt beteende. Jag slog honom med med barnvagnen med suffleten uppe. Bjärven sprang sin väg, och vi packade ihop våra vapen och tog varandra i handen och beslöt oss för kråksången och drog vidare mot sherwoodskogen......

///Marcus

När vi var och byggde den kinesiska muren var det iaf varmare än när vi var med i Finska vinterkriget.Det var kineiska regeringen som kallade in oss när dom inte han klart i tid,för dom hade hört talas om oss.Vi fick bygga 500 kilometer mur varje dag för att det skulle bli klart i tid,det gick mycket koskenkorva och vatten. Vi hade bara våra händer och inga vertyg att bygga med.Det hände ju lite olyckor eftersom vi hade så stor press på oss att bli klara så fort som möjligt.En gång så ramlade Matte rakt ner från muren och hamnade i djungeln och då kom det en pandabjörn värdens största den va 9,63 meter exakt som var ganska argsint men Matte kommer ihåg en dans jag hade lärt han i finska vinterkriget, björndansen så han dansade  med björnen i 2 dygn tills den vart så trött och somnade,efter det så klättrader han rakt upp på muren så vi kunde fortsätta med att bygga den.Han får fortfarande ont i knät efter dansen och fallet från muren ibland när han tar en köks vals med frugan.// heikki

När ja sitter här framför datan o kollar ut genom fönstret o ser att det snöar, är de enda ja kan tänka på dom många kalla o snöiga nätterna under finska vinterkriget. Men för att inte bli sittande här hela kvällen så ska jag bara berätta om en av dom. Det var en svinkall februari natt jag och min spionkompis heikki hade satt upp ett tält nära ryska gränsen. Mitt otroligt tempraturkänsliga pekfinger sa  mig att detta var den kallaste natten på många år ca 55-. Vi kunde inte göra upp någon eld då vi bara var kilometer från ryskatrupper. Det där med det tempratur känsliga pekfinger är förresten inget medfött utan något jag tränat fram grunderna lärde ja mig av en föredetta rysk officer vid namn Igor, Sen har många dagar och nätter i sträng kyla gjort sitt. Men tillbaka till den kalla februarinatten när jag precis slumrat till ruskar heikki som tagit första vakten till mig, det stog en ca 700 kilo tung finsk koskenkorvabjörn utanför tältet(dessa björnar är numera utrotade då det finska folket roffat åt sig all koskenkorva, numera har koskenkorvabjörnen nyktrat till o blivit betydlig mindre o kallas brunbjörn). Som tur var hade heikki o jag stött på sånna björnar förut o lärt oss att alltid ha en kvarting koskenkorva i jackfickan. Heikki klättrade högst upp i en tall medan ja uppehöll björnen med min kvarting när heikki va högst kastade ja upp flaskan o heikki band fast flaskan på högsta grenen. Eftersom de va över två meter snö kunde heikki hoppa ner direkt från det 25meter höga trädet o björnen började direkt klättra. nu fick ja använding av min karate som ja lärt mig under mina tidiga år i japan jag drog en välriktad spark i bakhuvudet på björnen som stupade på fläcken. nu hade heikki och jag mat vi hade inte ätit kött på flera veckor. Vi var tvugna o äta det rått eftersom vi kunde göra upp någon eld pågrund av dom närliggande ryska trupperna. Tyvärr fick vi lära oss en läxa den hårda vägen efter att vi ätit upp björnen o inte vaknade förren efter 3 dagar. Koskenkorvabjörnens blod består till 95% av sprit pågrund av den hårda alkoholkonsumtionen. Hoppas mina erfarenheter kan komma till användning för er.

//matte

Tja vi är två killar som tänkt dela med oss av vad som hänt i våra väldigt händelserika liv. Vi har numera dragit oss tillbaka till lite lugnare familjeliv. Men nu vill vi att fler än våra närmasta vänner ska ta del av våra bravader, därför starta vi en denna blogg som ett bollplank för våra minnen. 

OBS!
denna blogg kom till då våra vänner och familj inte längre orkar lyssna på våra historier som kom igång som ett skämt som nu spårat ur totalt